Kapitel 6: Framträdandena

Men nu var jag ju faktiskt inte på Bokmässan bara för att skrota runt och titta på tanter. Jag skulle ju jobba också, gudbevars. Med två signeringar, hos SF-bokhandeln och förlaget, och ett seminarium. Jag hade blivit varnad för att man som debutant kan känna sig väldigt liten och betydelselös på mässan och jag hade därför satt upp ett i mina ögon realistiskt mål att 1, få signera minst en bok till en vilt främmande människa och 2, klara seminariet på söndagen utan att göra bort mig fullständigt.

Efter signeringarna, som överträffade målet med 100% alltså två böcker till vilt främmande människor och några till bekanta, var det dags för seminariet. Herregud, så nervös jag var. Och så stort det blev. Att först sitta i Speakers Lounge med Johanna Koljonen och Amanda Hellberg och prata ihop sig. Sedan skrida uppför rulltrappan till K-salarna och gå förbi kön (!) som stod och väntade utanför salen. Sätta sig på scenen, få en mygga runt öronen och en namnskylt på golvet och titta på alla människor som skulle lyssna på mig. Gulp.

Men det gick bra. Johanna är en fantastisk moderator och vi hade väldigt roligt där uppe på scen. Och att döma av vad diverse bokbloggare skrev efteråt så var det fler som hade roligt. De fyrtiofem minutrarna flög fram och plötsligt var det dags att skrida nerför rulltrappan igen, gå fram till det långa signeringsbordet med en ny skylt som det stod "Jenny Milewski" på, sätta sig på samma stol som Jonas Gardell suttit på dagen innan och ta itu med signeringskön. Kö! Säkert tvåhundra gånger kortare än Jonas Gardells kö, men ändå. Och i det ögonblicket kände jag mig inte det minsta liten och betydelselös. Bara mycket lycklig.

Liten debutant signerar på SF-bokhandeln

Twitterfeed inför seminariet

På scen från långt håll (snodd från någons instagram, glömt vem sorry)

På scen från närmare håll (foto Nene)

Signeringsskyltarna

Amanda ser snygg ut och jag signerar (också snodd från någon jag glömt vem)

Present från bokmässan. Moleskin!