torsdag 10 mars 2011

Nästan klar

Nu har jag äntligen blivit klar med alla omskrivningar i manuset till "Tomrum". Men det innebär ju tyvärr inte att jag är färdig. Just nu är jag inne i den sista delen av romanskrivandet, korrekturläsningen. Och vad är det egentligen, kan man undra?

För vissa kanske det innebär att rätta mängder av stavfel, klumpiga formuleringar och kontinuitetsproblem. Så är det inte riktigt för mig eftersom jag på grund av yrkesskada knappt har något sådant (förutom ett enstaka saknat "f" eftersom jag har en tangent på datorn som hakar upp sig).

Det låter kanske arrogant i överkant, men det jag menar är att jag av gammal vana behandlar mitt skönlitterära skrivande på samma sätt som mina copytexter. Det innefattar ett sjukligt tvång att skriva en mening i taget och fila på den tills jag är helt nöjd, med rytm och konstruktion och innehåll. Det är ett mycket tidsödande sätt att skriva första utkast, men sparar åtminstone lite tid i redigeringen.

För mig handlar korrekturläsning istället om att försöka angripa texten som en läsare, istället för en skrivare. Jag försöker läsa längre avsnitt i ett svep, läser om möjligt högt för mig själv och har fokus på magkänslan. Var går det för fort, var går det för långsamt, var känns det styltigt i dialogen etc. Ändringarna i det här läget kan skifta från att skriva hela nya stycken för att få till en förändrad rytm till att dela upp en replik i två delar för ökad dramatik eller bara flytta en extra viktig mening till ett eget stycke.

Stephen King hävdar i min husbibel "Att skriva" att han alltid lägger ett färdigskrivet manus i en byrålåda i sex veckor innan han börjar redigera, därför att "efter så lång tid känns texten som att den är skriven av en utomjording" och man kan angripa den just som en läsare av någon annans text. Nu har jag tyvärr inte tålamod till det så jag får försöka hitta min inre läsare ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar