tisdag 21 december 2010

För mycket av det goda

Mycket bloggande har det varit ont om på sistone. Och anledningen till det stavas D-E-C-E-M-B-E-R. En riktig skitmånad är det. Dubbelt så eftersom så den är så fullsmockad med treeevligheter att man genast får dåligt samvete för att man tycker att det är en skitmånad.

Förutom alla kunder som pressar deadlines för att "vi alla ska kunna ta julledigt sen" är det glöggmingel, julavslutningar, lussetåg (gärna för båda barnen på olika ställen samtidigt för att skapa maximal frustration), köpa avtackningspresenter, baka pepparkakor, hitta på julklappar som kan kompensera för den där touch-mobilen med fri surf som inte kommer att inköpas till tioåringen, koka knäck som ingen kommer att äta och gå på ännu mera glöggmingel. Gärna arrangerade under parollen "Ta en paus från julstressen", varpå man till slut vill skrika: "Men fattar ni inte? Det är ju det här som är julstressen!"

Dessutom måste nödvändigtvis alla dessa trevligheter äga rum under en årstid som omöjliggör all form av effektiv förflyttning. I fredags var det julfest med mitt förra jobb. I Köpenhamn var det tänkt, men det fick förstås bokas av eftersom inte tågen gick och vi fick äta julbord på Kronprinsen istället. På väg dit ramlade en av oss på en isfläck och bröt foten, under middagen ringde VD:ns fru som hade kört fast i en snödriva och framemot kaffet satt alla med sina mobiler och försökte lista ut huruvida bussen hem var inställd eller inte. Suck.

Nej, nu får jag sluta gnälla. Julbordet var jättegott, det ska bli mycket trevligt att fira jul med familjen i Dalarna och jag ser med spänning fram emot att åter få se "Trolltyg i tomteskogen" på julafton. Jag behöver nog bara äta lite fler pepparkakor så blir jag snäll.

Och för att komma i extra stämning bjuder jag på en juldikt från Malmö FFs officiella julkort som undertecknad totat ihop alldeles själv, med ganska mycket hjälp från Victor Rydberg

fredag 10 december 2010

Första gången

I min bokklubb läser vi just nu ännu en tegelsten, "Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafon. Den, liksom författarens förra och första roman "Vindens skugga", utspelar sig i Barcelona på 20-talet och är en mystisk, gammeldags historia om en plågad ung författare som sluter en pakt med en gåtfull man som kanske är djävulen.

Det är lätt att föreställa sig att den här Faust-historien som andas Edgar Allen Poe, Dostojevskij och Dickens är skriven i ett uråldrigt bibliotek av en gammal, spansk överklassherre med dubbelt efternamn. Men så läser man lite på Wikipedia och finner att Carlos är en före detta reklambyråkille som skrivit manus i Hollywood och är född 1964. Coolt.

De första meningarna i "Ängelns lek" lyder:

 "En författare glömmer aldrig första gången han tog emot pengar eller några lovord för en historia han skrivit. Han glömmer aldrig första gången han kände fåfängans vederkvickande gift sprida sig i ådrorna när han trodde att skrivandet - om ingen upptäckte hans brist på talang - inte bara skulle ge honom tak över huvudet och mat i magen, utan också det han mest av allt åstundande: att få se sitt namn i tryck på ett simpelt bokomslag som säkert skulle leva mycket längre än han själv. Det ögonblicket kommer för alltid att vara fastetsat i hans minne, för i den stunden har hans själ fått ett pris och han är förlorad."

Jag vet precis när mitt ögonblick inträffade. Jag hade skrivit 150 sidor av "Tomrum" och för första gången släppt ifrån mig manuset för läsning. Med en klump i magen gav jag det till en kollega som jag visste skulle våga säga att det var skit. När han några dagar senare berättade att håret hade rest sig på armarna när han läste ett visst kapitel, då var det kört. Då visste jag att jag måste fortsätta skriva.

söndag 5 december 2010

En alldeles särskild dag...

...är det idag. Jo visst, andra advent och mindre än tjugo dagar till jul och allt. Men framför allt den dagen på året då man bara måste lyssna på Bob Hund. Musiken, texten, videon. Så bra att man bara vill gråta. Eller tjuta.

torsdag 2 december 2010

Aj då

Jag tycker att det alltid är lika intressant när väl uttänkta teorier krockar med verkligheten. Ja, det är både spännande och trevligt med användande av sociala media i marknadsföring. Ja, det ligger i tiden att företag och myndigheter släpper kontrollen och bjuder in konsumenter och medborgare att förvandlas från mottagare till medskapare. Och så kallar man det "crowd sourcing" så blir det ännu tjusigare.

MEN, att släppa kontrollen innebär ju också att...just det, tappa kontrollen. Som när Citytunneln i Malmö anordnar en tävling, Underground Music Challenge, för att ta fram den officiella låten inför invigningen och låter vem som helst skicka in bidrag. Och sedan låter vem som helst rösta fram vinnaren. Då kan man istället för att bygga varumärke behöva ägna sin tid åt att ta bort spydiga kommentarer från Youtube. Och få stå ut med att folk skickar runt länken som ett skämt på Facebook.



 Tack Anna för tipset! På Facebook förstås.