måndag 15 november 2010

Den motvillige läsaren


Ända sedan jag själv började skriva har jag tyvärr varit en mycket dålig läsare. Jag finner mig själv läsa för kritiskt, analyserande och har svårt att riktigt ryckas med av historien. Därför har jag också läst ganska lite de senaste åren och skrivit istället. Samtidigt säger ju alla skrivhandböcker att man måste läsa för att kunna skriva. En aning stressande, kan jag tycka.

Tur då att man numera är medlem i den eminenta bokklubben "Hjärupsakademien" och därför är så illa tvungen. Den senast utvalda boken var "Skära för sten" av Abraham Verghese. Jag måste medge att jag suckade lite när vi fick den. En släktsaga från ett femtiotalets Etiopien på 580 sidor är kanske inte ett val jag själv hade gjort. Men faktum är att den är en bok som gör gott.

Jag läser ju vanligtvis spänningslitteratur som är oerhört handlingsdriven, som inte går att sluta läsa men som allt för ofta ger en tom känsla när man är klar. Men "Skära för sten" är en bok som ger en välgörande känsla av att läsa i nuet och inte för att få veta hur det går. Och som samtidigt ger en fascinerande inblick i såväl Etiopiens historia som kirurgiska tekniker, eftersom alla huvudpersonerna är kirurger. Dessutom är den fantastiskt skriven, inte illa av en medelålders debuterande professor i kirurgi (!)

Ska man ändå klaga lite så är det väl att författaren är, som amerikanska författare plägar vara, oändligt omständlig. Historien följer ett tvillingpar från födseln till vuxen ålder och efter 200 sidor är den käre Verghese inte ens klar med förlossningen. Suck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar